Medeltiden

Högmedeltid

Högmedeltiden används ibland som begrepp när en indelning görs av medeltiden i tre perioder. Högmedeltid placeras då i tidslinjen cirka år 1000–1300, men detta är förstås bara en konstruktion och flera linjer i utvecklingen överlappar denna period.

Bondelivet under medeltiden

Bruket att använda slavar som var vanligt under antiken blev ovanligt under medeltiden. I stället uppstod en struktur med godsägare och bönder som arrenderade jord. Bönderna bodde i enkla trähus som bestod av ett rum, vilket präglade familjelivet. Husen hade inga skorstenar och eldsvådor var vanliga. De byar bönderna bodde i kunde rymma omkring 50–300 personer. Förutom åkerbruk var domesticering av djur en viktig del i försörjningen och bland annat ökade svinuppfödningen markant.

Under seklerna som gick tillföll alltfler privilegier markägarna och bönderna kom att få betala fler avgifter, vilka kunde tas ut för sådant som nyttjande av kvarnar och bakugnar. Bönderna fick det än mer besvärligt i takt med befolkningsökningar då deras jordlotter minskade i storlek.

Böndernas underordning kunde leda till uppror mot godsägarna. I sammanstötningar som följde blev bönderna oftast besegrade, men det kunde också leda till att deras villkor förbättrades genom att några av pålagorna avskaffades.

Under medeltiden låg halva den odlingsbara marken i träda vartannat år, i så kallat tegskifte. Detta för att jorden skulle få återhämta sig och inte utarmas. Skälen till att jorden behövde återhämta sig var dock inte kända vid denna tid som i det moderna jordbruket då tillförandet av näringsämnen gör att åkrar inte behöver ligga i träda.

Samtidigt effektiviserades lantbruket av uppfinningar som bogträet, vilket gjorde att hästar och inte bara oxar kunde spännas fast och användas som dragdjur. Och genom införandet av treskiftet, principen att dela in jorden i tre fält: vårsäd, vintersäd samt ett som låg i träda, kunde produktionen öka och dessutom fick inte missväxt på ett fält lika svåra följder.

Livet i städerna

Städer började uppkomma i allt större antal under medeltiden. De flesta hade bara ett par hundra invånare, men det fanns även medelstora med några tusen invånare, vilka hade slott och kyrkor. Därtill existerade storstäder som på denna tid kunde ha några tiotusen invånare. Några stora europeiska städer under medeltiden var Florens, Genua, Milano, Paris och Venedig. Stora städer var omgärdade av murar som skyddade mot yttre angrepp. Muren var inte bara en försvarsvall utan användes också för att kunna ta ut tull från anländande.

I större städer gavs förutsättningar för nya framväxande yrkesgrupper. Under hög- och senmedeltid utvecklades ett skråväsende, ett slags branschorganisation för medlemmar av en yrkesgrupp. Det krävdes att man ingick i dessa för att få bedriva en verksamhet. Strukturen bestod av erfarna mästare och nya inom yrket kallades gesäller, vilka först fungerade som lärlingar utan lön innan de fick fullbordad status i sin yrkesutövning. Gillen och skrån kom senare att bilda kommuner som var frikopplade från adelns inflytande och kungariket likaså.

Skolor fanns i en del städer ur vilka det i några fall utvecklades universitet. Tidiga universitet uppstod i städer som Paris, Bologna och Oxford.

Då antiken återupptäcktes under 1000- och 1100-talen uppstod en dynamik mellan antika och kyrkliga läror. Det rådde brist på överensstämmelse mellan antikens filosofiska auktoriteter och de teologiska doktrinerna och försöken att harmonisera dessa till enheter kallades skolastik. Då kyrkan såg en risk att filosofiska läror skulle undergräva deras auktoritet kunde somliga filosofiska resonemang förbjudas. Med tiden ansågs inte skolastikens försök till sammanläkning fungera och en splittring mellan kyrkan och vetenskapen tog vid.

Belägringar och krigsslag

En relativt vanlig militärisk förekomst under högmedeltiden var belägringar av borgar. En del borgar var i det närmaste ointagliga och krävde noggrant planerade expeditioner och stora arméer för att övertas. Ett vanligt tillvägagångssätt var att först strypa tillförseln av mat och andra varor till borgen genom att blockera handelsvägar och på så sätt framtvinga en kapitulation. En stor borg hade dock ett mycket digert förråd av förnödenheter, vilket krävde utdragna belägringarna eller att strategin övergick till att försöka inta borgen.

En taktik var användningen av belägringstorn, vilka var höga torn byggda av trä som rullades fram mot en borgvägg och från vilka soldater kunde ta sig över murarna. Det användes också kastmaskiner varmed en kastarm spändes och när den släpptes slungade den iväg en stenbumling med avsikt att träffa och försvaga borgmuren.

Från medeltiden finns gott om historiska dokument som rör konflikter som gjordes upp genom drabbningar på slagfältet eller attacker av fästningar. En av de mest kända militära händelserna under högmedeltiden är slaget vid Hastings år 1066. Det ledde till normandernas erövring av England (vid tiden styrt av en dansk kungaätt efter att Sven Tveskägg besegrat den anglosaxiske kungen Ethlred II). Utgången av slaget ledde till att Vilhelm, hertig av Normandie, blev Englands kung och han blev sedermera känd som Vilhelm Erövraren.

Kyrkan som politisk makt och förkunnare av moral

Kyrkan var en stark politisk maktfaktor under medeltiden och under 1100- och 1200-talen var påvedömet kanske som allra mest inflytelserikt i Europa. Påvarnas makt kunde överstiga kejsarnas och politiska fiender kunde tas om hand genom bannlysningar, vilket uteslöt dem från den kristna gemenskapen. Påvedömet skulle dock splittras under nästa århundrande och likaså pontifikatet. Det fanns därefter en påve i Rom och en i Avignon.

Intäkterna till kyrkan kom från tionden, en form av skatt som inkasserades från jordbrukarna. Den som inte besvor sig till den rätta religionen, som var kristendomen, förklarades som otrogen. De med avvikande tro, så kallade kättare, råkade ibland illa ut. De kunde utsättas för tortyrliknande prov för att bevisa sin gudstro. Ur denna vandel utvecklades inkvisitionen, som inrättades av påven Gregorius IX under 1230-talet. Inkvisitionen innebar en systematisk process där misstänka kättare blev förhörda och kunde få utstå straff med inslag av tortyr. Inkvisitorer sändes ut för att spåra och straffa kättare, bland vilka de värst drabbade var flagellanterna, lollarderna och medlemmar av valdensianismen.

Under 1200-talet förföljdes också judar, vilka tvingades bära särskilda kläder eller kännemärken för att bli igenkända. Judiska köpmän fick leva åtskilja från andra i områden som kallades ghetton och var omgivna av höga murar. Judarna hade dåligt rykte och då de dessutom var verksamma inom bankväsendet började fördomar florera kring dem som ockrare – penningutlåning mot ränta gick emot Bibelns påbud.

Den antagligen största fienden var annars islam. Detta kom till tydligast uttryck i de flera organiserade korstågen (se artikel om senmedeltiden).

Artiklar om medeltiden - Tidig medeltid | Högmedeltid | Senmedeltid

Källor