Franska revolutionen

Franska revolutionen startade i Paris 1789 och framfödde det så kallade skräckväldet där tusentals släpades till schavotten för att halshuggas i revolutionens namn. Strävan till jämlikhet övergick i tyranni.

Bakgrund

Frankrike var politiskt och kulturellt ledande i Europa och kanske hela världen under 1700-talet. Landets bönder var dock fattiga och det var stora klyftor mellan det tredje ståndet och adeln under vad som kallades l’ancien régime, det gamla styrelseskicket (en period som räknas från medeltidens slut fram till revolutionen), vilket ansågs förtryckande.

Aristokratin var privilegierad och skild från övrig befolkning. Aristokratin som bestod av hertigar, markiser, grevar och baroner hade stort inflytande i politiken förutom stora materiella tillgångar såsom imposanta gods.

Under seklets gång växte en ny borgerlig elit fram, inklusive handelsmän och finansmän som var kapitalstarka. Något somt uppfattades som hotande för adeln. Inte på så sätt att den nya borgerliga eliten omedelbart ville störta aristokratin, men de kunde konkurrera på de ekonomiska och politiska områdena samtidigt som de själva strävade efter att vinna socialt erkännande och inflytande.

Reformer i upplysningstider

En bakomliggande fråga vad gäller den historiska händelsen och vad som föregick och utspelade sig under franska revolutionen är frågan om folkets rätt till uppror. Den engelske filosofen John Locke hade lagt fram en tolkning av samhällskontraktet enligt vilken härskaren inte har rätt att inskränka den frihet individen ansågs besitta. Den franske tänkaren Montesquieu blev en central figur på det idépolitiska planet genom sina teorier om maktfördelning. Han företrädde en linje liknande Lockes, att maktutövningen inte fick bli för dominerande. Ett tredje namn var Rousseau, den filosof som ofta åberopades som en folkets vän och som framfört idén om den allmänna folkviljan (la volonté générale). Bland dem som stred med pennan och ordet fanns också Voltaire vars stridsrop ”krossa den skändliga” innebar en attack mot kyrkans makt och intolerans. Det var i tidens anda av upplysning och sekularisering som gudstro och prästernas auktoritet började ifrågasättas.

De motsättningar som fanns mellan de lägre klasserna och adeln var huvudorsaken till de omvälvningar som följde mot slutet av seklet. Några av de viktigaste faktorerna som spelade in i vad som skulle bli utbrottet för en revolution var följande:

• Dåliga skördar under 1780-talet och matbrist som följd.
• Konflikter mellan adel och kungahus på grund av dålig ekonomi (staten nödgades att beskatta adeln).
• Konflikter mellan reformvänliga och konservativa falanger inom adeln.
• Det tredje ståndet reste sig och ställde krav på större inflytande gentemot adeln.

Uppresning på gatorna och stormning av Bastiljen

Det hände allt demonstranter flockades på gatorna och ibland kunde kravaller uppstå. Det som blev den symboliska upprinnelsen var dock då en folksamling som samlats utanför Bastiljen – en fästning i östra Paris – den 14 juli 1789 stormade byggnaden. Efter våldsamheter lyckades folkmassan inta Bastiljen och detta ses som startpunkten för den franska revolutionen.

I Charles Dickens Historien om två städer från 1859 beskrivs en scen som föregick stormningen av Bastiljen: ”(Men) det utdelades musköter och patroner och krut och kulor, järnstänger, knivar, yxor, hackor, alla slags föremål, som över huvud taget kunde användas som vapen. Människor, som inte kunde få tag på något annat, slet händerna blodiga för att riva loss stenarna från murarna.”

Liknande folkliga miliser uppstod på många fler ställen i landet. Bönder beväpnade sig och angrep sina herrar med våld. Det var inte fråga om självförsvar utan snarare hämnd för ett länge ingrott hat mot överklassen. Bönder kunde roffa åt sig egendomar som tillhört kyrkan eller adeln.

Frihet, jämlikhet, broderskap

Rättighetsförklaringar fanns det flera av, men den mest kända devisen löd: frihet, jämlikhet, broderskap (liberté, égalité, fraternité). Denna blev utgångspunkt för ett nytt Frankrike där enhetlighet i hela landet eftersträvades till skillnad mot det tidigare feodala systemet med skilda lagar och privilegier.

Framför allt avskaffades enväldet och ersattes av en nationalförsamling. Monarkin avskaffades inte omedelbart, men kungens makt inskränktes genom införandet av en konstitutionell monarki. Likaså reducerades kyrkans makt avsevärt och underordnades den nya statsmakten. Nya motsättningar uppstod då religionstrogna motsatte sig reformerna, men antiklerikalismen vann terräng: många kyrkans män förföljdes, religionsundervisningen försvann från den offentliga skolundervisningen.

Radikalisering och skräckvälde

Revolutionen radikaliserades då nya grupperingar uppstod med mer omstörtande mål. Då kungen Ludvig XVI och Marie Antoinette försökte fly landet upptäcktes de och arresterades. Detta ledde till att monarkin avskaffades och republik utropades 1792.

En av grupperna samlade folkskaror som stormade Paris rådhus och tillsatte en ny jakobinsk revolutionär stadsförvaltning, en ”kommun”. Även Tuilerierna stormades och schweizergardet massakrerades.

Ett nytt statsskick tog form med Nationalkonventet som styrande och Robespierre som en av de mest inflytelserika ledarna. Kungaparet sattes i fängelse och de som tillhörde den politiska högern gjorde klokast i att fly utomlands. De som inte stod på revolutionens sida angreps och en ny domstol, Revolutionsdomstolen, kunde utdöma dödsstraff för förräderi. Inte ens kvinnor eller barn skonades om de misstänktes ha relationer med aristokratin.

Alla kloster stängdes och de präster som inte svor lojalitet mot staten fängslades. Pressfriheten inskränktes kraftigt och personer som misstänktes vara emot revolutionen fängslades eller utsattes för förföljelser. I de så kallade septembermorden 1792 dödades över tusen fångar som ansågs ha kontrarevolutionära åsikter.

Aristokraters egendomar konfiskerades och såldes. De beslagtagna tillgångarna användes delvis för att stärka statens ansträngda finanser, men de kom också att köpas upp av borgare och välbärgade bönder. På så vis skedde en omfördelning av jord och egendom som bröt adelns ekonomiska dominans, även om det inte nödvändigtvis innebar att de fattigaste fick del av rikedomarna. Många tidigare kyrkliga och adliga gods övergick i privat ägo och förändrade därmed den sociala strukturen på landsbygden.

Det blev genom lag påbjudet att kalla varandra medborgare och medborgarinna. Folket kunde ses dansa carmagnolen, vilket Dickens beskriver: ”De närmade sig varandra, drog sig tillbaka, slog varandra i händerna, grep tag i varandras huvud, snurrade runt ensamma, fattade tag i varandra och snurrade runt parvis, tills många av dem föll omkull.”

Kungen Ludvig XVI ställdes inför rätta och dömdes till döden för landsförräderi. Domen verkställdes den 21 januari 1793.

Revolutionens slut

Maximilien Robespierre, som ledde jakobinerna, kom att framstå som den främste makthavaren. Han är känd både som upplysningsman och som diktator. Andra av maktens män konspirerade mot honom och Robespierre dömdes själv till döden och avrättades 1794. Därmed avslutades skräckväldet.

Därefter följde en orolig tid med nya uppror och sammandrabbningar mellan olika grupperingar. Makten tycktes åter glida ur folkets händer. En av de mäktigaste grupper som nu slogs om inflytandet var rojalisterna.

Det kulminerade i ett avgörande ingripande i Paris där Napoleon Bonaparte lät beskjuta rojalistiska upprorsmakare. Han sågs därmed ha räddat revolutionen.

Men när Bonaparte senare blev Frankrikes nya ledare skedde det genom en statskupp 1799, då han avskaffade direktoriet. Detta betecknar slutet på den franska revolutionen. Det blev med andra ord inte en varaktig folkrepublik utan en ny form av auktoritärt styre, som senare övergick i kejsardöme med Napoleon Bonaparte som suveränt statsöverhuvud.

Källor

Harrison, Dick (2020). Franska revolutionen
Dickens, Charles (1859). Historien om två städer (övers. Lily Ålund)

Artikel publicerad: 2026.02.07
Författare: Historisktvetande.se

Bild

Bilden ovan föreställer en scen från fraska revolutionen. Bildkälla: Wikimedia Commons; https://commons.wikimedia.org/wiki/File:11-french_revolution_1789.jpg.

Sidinfo